Tåg 2022

I Malmö åt vi god frukost på ett bageri-kafé precis vid stationen. Sen väntade vi bara en liten stund på att få kliva på SJ:s snabbtåg som tog oss till Göteborg.

På nattåget från Hamburg till Malmö låg vi i tågets bakersta kupé. Bakom oss fanns bara en toalett och sen var det slut. Det var tysk nattvagn. Fredrik och jag har åkt i sådan tidigare. Britsarna är väldigt korta, och de översta är extra korta. Så korta att de känns för korta för mig. Men vi hade egen kupé och kunde bädda de fyra nedersta. Snälltåget körde med extra madrass ovanpå britsen. Det blev lite bättre komfort så.

Klockan 02:19, när jag kanske sovit en dryg timma, så ropades det och skramlade lite i tåget, och plötsligt bultade det på dörren. Utanför stod en uniformerad man som lyste med ficklampa på sin uniform. Jag hade inga glasögon, så jag kunde inte se vad det stod på honom, men jag antog att det var den danska gränspolisen. Jag rafsade fram passen och han inspekterade. Det visade sig senare att ingen annan i familjen vaknat, så det var ju tur att jag hade passen och låg vid dörrhandtaget.

En dryg halvtimma senare började det tjuta i hela tåget. Tydligen hade någon i vår vagn råkat komma åt en brandlarmsknapp, och det tog en stund att lokalisera och stänga av. Den händelsen var det bara Alvar som sov sig igenom. Efter detta hände inget mer oväntat, utan vi kom fram till Malmö som väntat strax före halv åtta på morgonen.

När vi skulle påbörja hemresan från Amsterdam så krånglade vi till det lite. Först hade vi så gott om tid att vi tog en extra tur med tunnelbanan, till ändhållplatsen norrut.

Sen hade vi visst glömt bort att det inte är så smart att försöka hitta någon vettig restaurang kring centralstationen i stora städer. Men till slut hittade vi i alla fall en liten italiensk restaurang som verkade ha god mat. Dock hade de bara en kock, och det tog en bra stund innan maten serverades. Då hade vi nästan lite väl bråttom, så vi fick äta på fem minuter och sen plocka med oss en pizzabit och lite bröd i farten och småjogga till centralen. Vi hann köpa lite färdkost och klev på ett tyskt ICE-tåg.

Tåget blev lite försenat, så vi missade vårt planerade byte i Duisburg. Konduktören rådde oss att skynda oss till spår 10 för att komma med ett annat tåg till Hamburg, men den instruktionen visade sig inte funka så bra. Dels verkade tåget ha flyttats från spår 10 till spår 11, och dels tyckte den lätt dyslektiske Fredrik att ”Hamburg Hbf” visst kunde förkortas till ”Hamm Hbf”, så vi hamnade på ett helt annat tåg. Vi gick av på första stoppet och väntade på ett tåg åt andra hållet.

Sen gick jag och kollade om vi kunde få platsbiljetter på ett senare tåg till Hamburg. Det kunde vi inte på grund av att tåget var föresenat, så det fanns inte i systemet, eller om det var för att det var ett internationellt tåg. Det fanns lite olika saker att skylla på, men vi lyckades i alla fall få fyra platser runt ett bord på ett schweiziskt tåg mot Hamburg, efter att ha ätit matsäck och lyckats uppmärksamma ett spårbyte. Och att vi var två timmar försenade var bara bra, eftersom vi hade sett till att ha fyra timmars marginal i Hamburg.

Framme i Hamburg några timmar senare åt vi lite thailändskt och lite indiskt i food-courten på stationen. Det var gott.

Sen hann vi med ytterligare spårbyte samt en magisk maskin som gjorde olika sorters varma drycker (olika sorters kaffe, choklad, te, matsoppor) på ett par sekunder för 70 cent per mugg.

Vi såg till att åka kollektivtrafik av olika slag på alla ställen vi var, utom i Hamburg då det var maskplikt där. Spårvagnarna i Haag kändes lika de i Göteborg. Men i Amsterdam fanns en hytt med en person som sålde biljetter och kollade att man betalt.

Vi bodde precis bredvid Vondelpark, en av Amsterdams bästa parker, om enligt diverse listor över vad man bör se i Amsterdam. Vi hade lite tid att knäcka mellan utcheckning och tågresa, så vi gick runt en stund i parken.

Det var väl en fin park, men inte så märkvärdig. Något som var fint, var att det var väldigt många hundar på utflykt i parken. I princip inga hundar hade koppel, men de var mycket skötsamma och lekte med varandra, badade och brydde sig inte mycket om andra människor än sin människofamilj.

Medan vi satt på en uteservering i parken och fikade, så fick vi höra det nederländska larmtestet, vilket inträffar klockan tolv, första måndagen varje månad. Det lät lite mildare än det svenska, men det hördes tydligt.

Här kommer lite ritningar och annat om vandrarhemmet vi bodde i. Det verkar ha varit vandrarhem ganska länge. Först som NJHC, Nederlandse Jeugdherberg Centrale. Men före det var det alltså en hushållningsskola.

Vandrarhemmet är två hus med förbindelse emellan. Det högra är skolhuset.